Plugg
God afton på eder alla!
I väntan på att DESAIHA-grabbarna ska anlända till Sundsvall sitter jag nu och pluggar kanji. Kanji är det tredje skriftspråket i Japan, taget från Kina långt tillbaka i tiden. Det är med andra ord kinesiska tecken med japansk betydelse och japanskt uttal. Eftersom en "vanlig" japan ska kunna ungefär 3000 så ligger jag lite efter. Jag kan läsa och förstå många fler än jag kan skriva, och i dagens digitaliserade samhälle behövs det egentligen inte att jag ska kunna skriva dem (man kan t.ex välja vilket kanji som är rätt om du skriver ett ord på mobilen eller datorn) så det jag gör är på många sätt ganska obetydligt. Men det spelar inte mig någon roll. Jag vill kunna skriva dem för att jag vill kunna det, helt enkelt. Och jag kommer behöva det när jag någon gång skriver för hand.
Lär jag mig någonting ska det vara fullt ut, och då är det inga undantag när det gäller kanji. Jag ska till slut kunna läsa - och skriva! - lika många kanjin som en helt vanlig japan kan, och gärna fler än så. Det anses nämligen fint att ha förmågan att skriva svåra och ovanliga kanjitecken, och ännu finare om man har en snygg handstil som en prick över i:et. Jag nöjer mig därför inte med att kunna precis så många som man ska, jag måste lära mig fler. Jag känner mig själv så väl att jag vet att jag inte kommer nöja mig så.
Så därför sitter jag nu, klockan elva på kvällen en söndag, och pluggar kanji. Det finns otaligt många som skulle finna det tråkigt, men jag tycker tvärt om. Jag älskar att lära mig. Och detta är faktiskt något jag kommer ha användning av i mitt vardagsliv, både nu och i framtiden - inte som att lära sig vissa saker i skolan som jag kan intyga att jag aldrig haft användning av hittills i mitt "vuxna" liv.
Det är individuellt vad som är nödvändigt att lära sig och inte. Det är där skolan brister tyvärr. Någon som jobbar på ICA och har noll intresse för Japan eller japansk kultur, och inte har några som helst planer på att åka dit eller vara i kontakt med språket på något sätt, har ju inte användning av kanji, eller hur? På samma sätt har jag inte användning av att lära mig vad en kvot är. Typ någonsin. Det finns givetvis människor som har användning av det också, men jag är inte en av dem.
Så där har ni ett tips av mig alla studerande - om ni vet vad ni vill satsa på att göra i livet, fokusera på att lära er allt det ni vet att ni kommer behöva först och främst.
Vet ni inte än vad ni vill göra - fokusera på att lära er så mycket som möjligt av så mycket som möjligt.
På så sätt kan man inte förlora. Är ni med?
Kör hårt. Efter sommarlovet förstås!
Lär jag mig någonting ska det vara fullt ut, och då är det inga undantag när det gäller kanji. Jag ska till slut kunna läsa - och skriva! - lika många kanjin som en helt vanlig japan kan, och gärna fler än så. Det anses nämligen fint att ha förmågan att skriva svåra och ovanliga kanjitecken, och ännu finare om man har en snygg handstil som en prick över i:et. Jag nöjer mig därför inte med att kunna precis så många som man ska, jag måste lära mig fler. Jag känner mig själv så väl att jag vet att jag inte kommer nöja mig så.
Så därför sitter jag nu, klockan elva på kvällen en söndag, och pluggar kanji. Det finns otaligt många som skulle finna det tråkigt, men jag tycker tvärt om. Jag älskar att lära mig. Och detta är faktiskt något jag kommer ha användning av i mitt vardagsliv, både nu och i framtiden - inte som att lära sig vissa saker i skolan som jag kan intyga att jag aldrig haft användning av hittills i mitt "vuxna" liv.
Det är individuellt vad som är nödvändigt att lära sig och inte. Det är där skolan brister tyvärr. Någon som jobbar på ICA och har noll intresse för Japan eller japansk kultur, och inte har några som helst planer på att åka dit eller vara i kontakt med språket på något sätt, har ju inte användning av kanji, eller hur? På samma sätt har jag inte användning av att lära mig vad en kvot är. Typ någonsin. Det finns givetvis människor som har användning av det också, men jag är inte en av dem.
Så där har ni ett tips av mig alla studerande - om ni vet vad ni vill satsa på att göra i livet, fokusera på att lära er allt det ni vet att ni kommer behöva först och främst.
Vet ni inte än vad ni vill göra - fokusera på att lära er så mycket som möjligt av så mycket som möjligt.
På så sätt kan man inte förlora. Är ni med?
Kör hårt. Efter sommarlovet förstås!
God natt på er alla
Hellu!
Nu har jag precis kommit hem från en uppfriskande promenad i det (ibland) vackra Sundsvall. Jag ska egentligen gå ut och gå två gånger om dagen, men slarvat med det under midsommarhelgen eftersom min röstcoach inte varit hemma. Jag går annars ut och går med henne morgon och kväll i konditions- och träningssyfte.
För tillfället sitter jag och planerar hur den kommande repveckan ska läggas upp på bästa sätt. Jag kommer definitivt ge pojkarna "a hard time", eftersom det var ett tag sedan vi repade ihop. Det är tur att de är tuffa grabbar med mycket diciplin! Men att spela live handlar inte bara om att kunna spela låtarna tillsammans så bra som möjligt - det handlar (nästan) lika mycket om scenspråk och vilken känsla, eller "aura" man utstrålar på scen. Därför kommer vi även att jobba mycket med andra delar än just själva spelandet denna vecka.
Att träna fysiskt är till exempel en viktig del för att orka med en hel spelning, något man lätt glömmer bort som musiker - tyvärr. Men det är något jag har börjat med på senaste tiden, inte för att bygga muskler för syns skull - för det bryr jag mig verkligen inte om - men för att kunna orka med det stressiga, krävande och påfrestande liv jag lever. Speciellt med fokus på live-spelningar. Utan kondition och nödvändiga muskler upptränade blir det väldigt svårt att klara av en hel konsert på minst en timme, utan att bli helt slutkörd ungefär halvvägs igenom.
Nu förstår ni förhoppningsvis att det ligger lite mer jobb bakom allt än man tror. Så är det med det mesta inom musikbranschen och artistlivet. Det slutgiltiga resultatet blir aldrig utan otaliga timmar nedlagd tid och energi.
Att träna fysiskt är till exempel en viktig del för att orka med en hel spelning, något man lätt glömmer bort som musiker - tyvärr. Men det är något jag har börjat med på senaste tiden, inte för att bygga muskler för syns skull - för det bryr jag mig verkligen inte om - men för att kunna orka med det stressiga, krävande och påfrestande liv jag lever. Speciellt med fokus på live-spelningar. Utan kondition och nödvändiga muskler upptränade blir det väldigt svårt att klara av en hel konsert på minst en timme, utan att bli helt slutkörd ungefär halvvägs igenom.
Nu förstår ni förhoppningsvis att det ligger lite mer jobb bakom allt än man tror. Så är det med det mesta inom musikbranschen och artistlivet. Det slutgiltiga resultatet blir aldrig utan otaliga timmar nedlagd tid och energi.
Puss och kram på er.
Söndag
Hej på er.
I dag är det söndag. Jag har börjat hosta och känner att det ständigt irriterar i halsen. Det finns ingen tid för att bli sjuk just nu, så jag hoppas verkligen att det släpper innan spelningen på lördag. Värst är ju att vi ska repa varje dag från och med i morgon, så detta måste försvinna över natten. Hur som helst är det än så länge inga som helst problem att sjunga, men går det längre i förkylningen så kommer det bli svårt.
Nu ska jag ta en promenad, dricka ingefärsté och ta det så lugnt som möjligt så att vad-det-än-är försvinner ur mitt system. Då kanske jag kan få lite kontorsjobb gjort när jag ändå inte kan göra något aktivt. Försök alltid att se det positiva i det negativa!
Nu ska jag ta en promenad, dricka ingefärsté och ta det så lugnt som möjligt så att vad-det-än-är försvinner ur mitt system. Då kanske jag kan få lite kontorsjobb gjort när jag ändå inte kan göra något aktivt. Försök alltid att se det positiva i det negativa!
Det kanske kommer fler inlägg senare, vem vet?
Hej så länge, puss och kram!
besök YOHIOs blogg här Mvh Sara: http://yohio.blogg.se/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar